Dalslands folkhögskolas novelltävling

Juryns motivering:

En humoristisk och samtidigt sorglig novell om en uppväxt i ett utsatt område.  Vi möter en huvudperson med ett stort rättspatos, grundlagt av en stark mamma.  Berättelsen har ett driv som en störtloppsåkare som kastar sig utför branten. Språket är rikt och fantasifullt, brutalt och ärligt, med starka miljöskildringar och en unik berättarröst. Det kan sluta med ett stup eller med revansch i ett hopp mot stjärnorna. 

Sebsatians novell finns att läsas nedan:

En förort i en liten stad.  Av Sebastian Engvall.

Jag ska berätta om en plats i Sverige som inte många vill veta av, en plats många ser snett på. En plats där en grabb växte upp och hur det formade honom. En plats som började byggas på 70-talet men blev klart i början av 80-talet. Ungefär 4000 registrerade invånare men om du räknar med alla så är det nog dubbelt så många. Det är åtta våningar i varje hus och det är ungefär tio höghus, resten är radhus och villor på andra sidan vägen. Alla höghus är likadana, gula tegelhus med spiraltrappa och hiss. Det som är lite ironiskt är att alla hus luktar likadant inuti, sista spiralen som tar dig till källaren luktar alltid kiss och hasch. De övre våningarna luktar antingen som mat från Mellanöstern, gräs eller somaliska vårdprodukter, beroende på vilken våning, men det är alltid samma lukter i varje höghus. Auran är likadan också, man känner att det är mycket kärlek men också misär, allt från alkisar och langare till kvinnomisshandlare.  

Bak på 80-talet fick många alkoholister lägenhet av soc där och fastighetsmäklaren på den tiden hade fått namnet ‘’Jonny-vräkarn’’ pga att han spanade på alkisarna och när dom var riktigt fulla så knackade han på och fick dom att skriva på papper som sa upp lägenheten. Han var ett riktigt as, har min moster berättat.  Jag ser såna saker som såhär. Det är ju inte bra att missbruka och förstöra sig men jag skulle hellre ge en alkis pengar för att gå och köpa sprit än att han ska behöva sno.  

Tillbaka till storyn. Vi kallar grabben White, han är en kille som var 5 år 2005, där denna story börjar. Han var blond då men hans hår blev brunt när han blev äldre. Han är kvick och gillar att få folk att skratta, gillar rättvisa och han lägger andra före sig själv. Hans syster är 2 år äldre och dom bor med sin mamma på andra våningen i första höghuset. Dom har inte mycket, mamma fick bidrag av soc för julklappar, men dom klarar sig utan klagomål. White och hans syster är bästa vänner, de gör allt tillsammans även fast de bråkar mycket. Ibland när dom går ut så stöter dom på mobbarna. Dom brukar omringa White och hans syster och kalla dom luffare pga att kläderna är slitna och gamla, och ibland tar dom White, och ibland andra pojkar, och tvingar in honom i en kompisgunga och gungar med så hög fart det går och han som ligger där skriker i panik. Dom gör så med en del ungar som är mindre än dom.

Tills en dag när White och hans syster och en vän till dom blev omringade, då kom mamma. Hon behövde inte ens säga något, hon stod framför dom med armarna i kors och alla fem mobbare satt ner med sänkta huvuden. Sen den dagen stötte aldrig White, hans syster eller vänner på mobbarna igen. Nu var White sex år.

Under samma tid hittade White en revolver i en buske utanför byggnaden. Ödet kom fram och mamma kollade ut precis när han tog upp pistolen, han trodde att det var en leksak. Mamma sprang ner och tog den och White fick varken se eller höra något om den igen. White och hans syster gillade bus. En dag gick dom till kiosken i centrum och snodde tuggummi som de åt ute på gården. Mammor är nog magiska för hon kollade ut och såg hans tuggummipaket ligga på marken och frågade vad det var. White sa att den låg där när han kom, men hon såg systerns med, som var av en annan färg, och när hon frågade: ”Vad är det då?” bröt White ihop och erkände allt. Mamma tvingade ner båda till kiosken för att berätta vad de gjort och det är därifrån White och hans syster har fått sin brutala ärlighet. Nu säger han: ”Håll käft eller tala sanning.”

Deras pappa var alkis och knarkare som aldrig var med i bilden, dom träffade honom för första gången en vecka efter snatteriet. Mamma sa till White: ”Din pappa kommer och hälsar på.” White förstod inte vad en pappa var. 2013 var sist White såg sin farsa. Det var på torget när han hade kommit hem från ett behandlingshem. Han var påverkad och sa: ”Det är inte så bra nu’’ och frågade White: ”Var har du syster din?’’ Johanna stod snett bakom White och var synlig.

Mamma var ihop med en langare från Chile när White var 5 år men han kom och gick så mycket så White antog att det var någon kompis till familjen, han hette Mario. Mamma satte dit Mario för han sålde amfetamin till barn. En vuxen är vuxen nog att göra egna beslut men dra inte in barn i vuxnas värld, tänkte hon väl eller något. Så en morgon när White och Johanna gått till dagis så ringde mamma. Polisen hade länge spanat på honom men Mario var listig. En gång försökte White springa i Marios vita träskor, han hann två steg och sen trillade han med ansiktet först.  

2007 flyttade familjen till ett område som var lite bättre, det låg mellan orten och stan. Affären i området hade alltid äldre killar med mopeder framför entrén och när White var 8 år gav en av de äldre honom en cigg och White märkte att han tyckte om känslan av att göra något dåligt. Eller så gillade han känslan av att ha äldre killar runt sig, då han alltid velat ha en storebror. 2013 började han röka hasch och ett år senare började han sälja det och göra inbrott i bilar och förråd. Soc blandades in och White fick reda på att han skulle flyttas till en fosterfamilj. Soc-tanten gav inte en förklaring på varför så White blev arg, spottade henne i ansiktet, hotade henne och stormade ut ur kommunhuset. Efter en vecka var White med några vänner på en fritidsgård. Fem poliser och en kvinna kom in och frågade efter White. Han tänkte inte så mycket på vad dem ville så han följde med in i polisbussen. Där fick han veta att han hade fått LVU. Det innebar att hans mamma inte hade någon talan längre, det var staten som tog alla beslut. White skulle inte längre till ett familjehem utan han flyttades till ett HVB-hem i Borås, det var 2 veckor innan han skulle fylla 15. Där var han ett halvår, sen flyttades han till ett familjehem i Småland, en liten by utanför ett litet samhälle som heter Skruv.  Där bodde en FD kriminell man med sin ryska fru, mannen gillade inte White för White gillade inte att göra som han blev tillsagd av någon som inte hade bevisats vara värd energin. White jobbade med att måla hus i Lessebo, det skulle vart ett sommarjobb men White fick inget kontrakt så han jobbade svart under hela sommaren. Han jobbade från 08.00-18.00 varje dag i 5 veckor och han fick 250kr för det. Nu litade White ännu mindre på staten och vuxna än vad han redan gjorde.  

Han flyttades till en familj nära Växjö, det var bättre där för man fick välja själv om man ville jobba och man fick 50kr i timmen för jobbet. En dag flyttade en ny kille in, AbdiSalaam från Somalia. Han hade blivit dömd till döden i Somalia för det ryktades om att han inte levde som en riktig muslim. Dagen AbdiSalaam skulle avrättas blev det strid mellan Alshabab och statlig militär och häktet förstördes utifrån och alla som satt där inne sprang för sina liv. Abdi flydde till Kenya, fick ett fakepass och flög till Sverige. När Abdi landade försvann mannen med hans pass. Två vakter kom och tog med honom till ett rum för förhör. Han fick bo hos sin morbror tills han flyttade till det fosterhemmet White bodde på. White och Abdi klickade direkt, dom blev bröder.  

2017 hittade familjehemmet flaskor med kiss i Whites rum, han hade fuskat på urintest under en lång tid. Han fick rent kiss från tjejen, Sosan. Pga detta togs beslutet att skicka White till ett hvb-hem. White blev besviken för att saker hade börjat gå riktigt bra i skolan och på fritiden, det enda problemet var att hasch är olagligt. White sa att skickar dom han utanför Växjö så kommer dom aldrig mer se honom, och för det skickades han till Gotland. Han fick komma tillbaka till Växjö efter 7 månader på Gotland men till ett annat familjehem, utan Abdi. Det var januari 2018. Det var nog det bästa familjehemmet, dom hade genuin kärlek. Dom andra visade bara kärlek när du gjorde som de ville. 

 Whites tjej var från Armenien. Det är hård hederskultur där. En dag så ringde White när hon var med sin pappa. Han bad henne svara fastän ringarens namn var Sosans tjejkompis. Han sa till henne att ha högtalare på och han körde och letade upp White för att prata. White ljög och sa att de bara var klasskompisar men Sosan sa att det inte var lönt att ljuga för han visste redan allt. Då sa White som det var: ”Jag är ledsen att vi har gått bakom din rygg men det är så att jag älskar din dotter och jag vill gifta mig med henne.’’ Hennes pappa svarade: ”Vet du att hon är gift? Och om hennes man vet så kommer han att slakta oss 3 tillsammans?! Kanske inte mig, men i alla fall er två, sen kommer han lämna sig själv till polisen.” White sa: ”Jag visste inte att hon är gift.” Hon var inte gift, hon var bortlovad till att bli gift, hon hade inte förstått det, men hennes familj pratade ofta på Skype med en familj i Armenien som hade en son. Det var deras föräldrars försök att bekanta de två med varandra.  

När White och Sosan blev påkomna så fick hon så mycket stryk av sin pappa att hon hamnade på sjukhuset med hjärnskakning. Pappan tog hennes mobil och bankkort. Men hon hade en dator så dom hade kontakt med varandra. April 2018 gjordes en plan att åka till Whites hemstad. White gjorde allt för att få ihop pengar, han sålde kläder och köpte droger för pengarna och sålde dem. Sen fixade han en som kunde köra dom och han fixade sovplats. Efter att dom bott där i två veckor så ringde Sosans pappa och grät. Han svor på sina förfäders gravar att dom skulle få vara tillsammans om Sosan kom hem. White kände i hela kroppen att han ljög. Whites magkänsla var rätt. Dom ville få med White för att hedersmörda honom. Hon åkte hem själv i tron om att allt skulle vara bra, men när tåget var framme så fick pappan spel över att White inte var med.  

Hemma var det svårt för White att leva. Inga pengar, inget boende, Sosan på ruta 1. Han gjorde det han kunde, började sälja droger. Han började ta mer droger under sommaren 2018 och han blev beroende av tabletter. Då blev allt värre. White blev klantig, gripen av polis gång på gång, slut med Sosan, han hade skulder upp till öronen.  

Han hämtade droger av en äldre i orten, White var skyldig 13000kr. White var ignorant och gav honom 12tusen, White sket i den sista laxen. 5 månader senare satt White i en lägenhet och det knackade på dörren kl. 02.00. De väntade inte på någon men av någon anledning öppnade hans vän ändå. White höll en replika men när han såg vem som knackat så stoppade han undan den så fort han kunde vid midjan för det var mannen som White var skyldig pengar. Han var en psykopat och White visste att om han hotade honom med en fakepistol så hade han dödat White. Det var bättre för annars hade White inte lagt undan den. White accepterade situationen ganska fort, fick stryk i sin väns lägenhet i 7 timmar medans hans vän kollade på och skulden på 1 lax blev 5 lax, 1 tusen per månad som skulden undvikts.  

White hade tröttnat på hur han levde, han fick psykoser, nära döden upplevelser, såg vänner ta överdos, riskera år av sitt liv för att kunna ta sig igenom dagen. Aug 2019 skrev han in sig på behandling. Fri i väntan på rättegång. Skönt, tyckte White, som var trött på hur han levde. Hans mamma hade sagt: ”Du kommer vara död innan du är 21 år.” Till det hade han svarat: ”Jag vet.”